Väsentliga skillnader mellan mossor och lavar
Trots att mossor och lavar är snarlika varandra till utseendet så finns det mycket som skiljer dem åt. Även om bägge grupperna till exempel inte har rötter har de olika sätt att komma runt det problemet.
Mossa är en oftast grön växtgrupp som har funnits tillgänglig på jorden i omkring 450 miljoner år. De saknar rotsystem men har istället mindre rottrådar som förbinder växten tillsammans med underlaget. De har också en kort stam samt bladliknande utskott. Mossa trivs där det finns mycket fukt och gärna är skuggigt. De kan växa över stenar och jord, men även andra underlag så som betong, tegel, eternit, skiffer och asfalt.
Mossa tar upp vatten med näring löst däri genom ständigt öppna porer i de bladliknande växtdelarna och håller kvar vätan. Detta innebär att mossa är en ovälkommen gäst på tak. När vintern kommer fryser mossan och risken finns att den utbredda isen spräcker takpannorna. Det bästa sättet att få bort mossa från takpannorna är manuell borttagning.
Mossa gillar att gro i näringsfattig och sur jord som gärna har bristfällig dränering. Då övertar mossan eventuella grässorter. Gödslar man och sprider ut kalk samt dränerar sin trädgård kan gräset få fördelar och konkurrerar då ut mossan.
Man kan dessutom använda sig av järnsulfat, som i affären har namn som mossa gti och så vidare, för att snabbt ta bort mossa. Man måste dock vara vaksam på att det är ett bekämpningsmedel och det bör användas med största varsamhet. Man bör inte använda järnsulfat eller liknande preparat på takpannor för att ta bort mossa där med tanke på att dessa medel kan missfärga pannorna.
Somliga platser är mer lämpade för mossa än för gräs och man bör inte bara hälla på bekämpningsmedel och låta det vara – då kommer mossan garanterat tillbaka. Stundvis kan mossa vara riktigt fint i trädgårdar och ge en lummig atmosfär. Mossa tål långvarig torka utan att växtcellerna skadas. När det därefter blir vått igen kommer växten ånyo spira och fortplanta sig.
Lavar å andra sidan är inte en ensam planta utan en symbios mellan en alg eller cyanobakterie samt en svamp. Svampen bygger upp själva laven och i uppemot alla fall är det svampen som ger den dess utseende. Svampen skyddar mot uttorkning och bildar skelett åt laven. Algen finns strax innanför det yttre skiktet och har för åtagande att bilda energi genom fotosyntes.
Lavar trivs bäst där det är ljust samt torrt. De är oftast grå till färgen och kan bestå oerhört långa perioder helt utan vatten med tanke på att de då hamnar i torrdvala och inte har någon som helst tillväxt. Lavar tar upp all sin näring genom nederbörd. En del lavar växer över sten och kan avge ämnen som långsamt bryter ner stenen och därmed frisätter mineraler som laven kan tillgodogöra sig.
Det finns även lavar som växer på träd och ges sin näring när vatten sipprar över värdväxten vilket medför att dessa lavsorter tar oerhört lång tid på sig att växa. De vanligaste lavsorterna är renlav och islandslav. Det finns en lång tradition att använda lav i exempelvis mat eller att färga garn med hjälp av det för att ges naturfärger. Klicka här för mer detaljer
Som man kan observera så är påväxt samt lavar egentligen inte speciellt lika varandra, trots att de i somliga fall kan te sig så! Vill man eliminera dom så är det enkelt och varar längst med hjälp av Fulstopp.