Mossor och lavar, vad är vad?

Det finns mängder av underarter till mossor och lavar som är oerhört lika varandra både till färg och form. Men skenet bedrar, det rör sig om två vitt skilda växter, som kan behärska olika förhållande och som är känsliga för annorlunda saker.

Lavar är sannerligen inte en växt per se utan en symbios mellan en svamp och en alg eller cyanobakterie. Svampen innebär stomme och skydd åt laven, genom sina hyfer. Den tar upp vatten och näring som är löst i regn och annan nederbörd. Vid långvarig torka skyddar den dessutom algen från att torka ut. Algen i sin tur bidrar med att bilda energi med hjälp av fotosyntes.

Det finns cirka tvåtusen olika sorters lavar i Sverige och den vanligaste färgen är grå, även om det finns en uppsjö varianter med alla möjliga färgspektra, exempelvis klargul eller brinnande orange. De flesta lavar trivs i miljöer som är torra och ljusa. Det finns emellertid undantag även för det – det finns en art som växer på klippor under vattenytan! Mer data här

Lavar växer gärna på stenar och träd. De arter som trivs på sten utsöndrar ämnen som långsamt bryter ner underlaget och frigör mineraler som laven kan tillgodogöra sig. Lavar saknar stam, rotsystem samt blad. De byggs upp av svampen som bildar ett yttre skikt. Strax under det finns algen. Då och då är svamp och alg blandat genom hela den inre delen av laven, det som kallas märgen.

De vanligaste lavarna är renlav samt islandslav. Lavar kan nyttjas inom flera områden. Det finns traditioner kring att ha islandslav i sallader, och man har under historien haft lav i brödbak. Somliga lavar kan man med största fördel använda för att växtfärga garn och då erhålla mustiga, vackra naturfärger. Det finns således mycket man kan göra med lavar, om man bara vet vilken art det är man har, och vad man ska göra.

Mossor är växter som vanligtvis är gröna till färgen och som helst växer på ställen med skugga och fukt. De växer framförallt på marken, men också på sten, betong, tegel, skiffer, asfalt och eternit. Detta innebär att mossa då och då tycker om att växa på hustak.

Mossa har inget rotsystem med har istället korta rottrådar som förbinder växten tillsammans med underlaget. Dessa mosstrådar har ingen möjlighet att suga upp vatten samt näring. Istället sker upptag genom de bladliknande utskotten, genom porer som ständigt står öppna.

När mossa växer på takpannor växer de inte allt för sällan in mellan takpannorna och då vintern och kylan anländer leder det till att vattnet i mossan fryser och utökar vilket medför att takpannorna spricker. Det är följaktligen betydelsefullt att man inte låter mossa vara kvar om det har börjat växa på taket, utan man måste avlägsna det manuellt, inte använda bekämpningsmedel eftersom dessa kan missfärga takpannorna.

Mossa är ibland även ett problem i gräsmattan. Vanligtvis beror mossans fördel på att det är dålig dränering, dåligt gödslat och/eller alldeles för surt i gräsmattan för att gräset ska trivas. Det bästa är då att åtgärda de nämnda tre sakerna innan man vräker över en massa bekämpningsmedel, så som mossa gti samt järnsulfat. På somliga platser kan mossa vara oerhört bedårande eftersom det vanligtvis bidrar till en lummig grönska.

Det är alltså inte enbart dåligt med mossor och lavar, tvärtom, de är både fina och kan vara mycket användbara! Vill man ha bort dom är det lättast med Fulstopp – även i gräsmattan.